Äntligen semester! Vacation at last!
Nu packar vi bilen full för att fara upp till Norrland. Mer än halva bagageutrymmet fylls med Sigges verktyg. För det ska inte bara slöas på semestern. Första anhalt på resan är Arklo, som ligger i Indal, som ligger utanför Sundsvall. Där finns en oändlig mängd förbättringsområden som folk som inte har tummen mitt i handen kan trivas med. 29 grader varmt är det när vi hoppar in i bilen i Tyresö. We leave Tyresö with the car full of tools, there is work to be done in Arklo, outside Sundsvall. 29 degrees Celsius when we leave.
Västpågårn
Arklo. "Västpågårn", huset som ligger väster på gården. Medelpadsgård, byggd sent 1700-tal, timrad på torpargrund. Farstukvisten är en påbyggnad från 40-talet. The western house at the farm. Built in the late 18th century in a very traditional style. The porch is from the 40ies.
På plats/We're here
När vi kommer fram till Arklo på kvällen är det 12 grader. Med högt ställda ambitioner går vi och lägger oss – för att vakna kl 12 nästa dag… skamset utvilade. Då är det bara att ta tjuren vid hornen och kolla läget på projektfronten. Prioritet 1 är Västpågårn, övervåningen. Det går att göra någon sorts allrum där, med både samvaro och sovmöjligheter. Den gamla vävstolen ska vara kvar, men ”Expeditionen”, en sent tillkommen bekvämlighetsinrättning, måste avlägsnas med väggar och allt. Plus andra vägg- och takskivor för att ta fram timret och öppna upp till ett stort luftigt rum. 12 centigrades when we arrive. We go to bed with great ambitions - only to wake up at noon the next day, thoroughly rested. We just face the facts and go to it. Priority 1: Västpågårn, upper floor, where we want to make an all activity room. It takes some demolishing...
Vävstol och omringande rum. Handloom and surrounding room.
Så mycket att röja... So much to clear out....
... Sigge blir alldeles matt. ... Sigge gets all faint...
Avvikelse/Deviation
Så vi åker och shoppar en grill istället. So we go shopping a grill instead.
Den måste genast monteras. It has to be assembled immediately.
Till verket/To work
Men sedan är det dags. Sigge går lös på Expeditionen. But the it's Time. Sigge works "the Expedition" (formerly a convenience establishment.
Snart är bara ett skal kvar. Soon there is only a shell standing.
Ingrid (Ylvas moster) fortsätter att röja. Ingrid (Ylva's aunt) keeps clearing up.
Snart har även själva mellanväggen gått hädan. Soon the shell has ceased to be.
Rast, vila/Pause, rest
Kväll och genomgång av dagens övningar. Ingrid är ganska matt. Evening, recapitualing today's work, quite exhausted. Ingrid is quite faint.
Likaså Ylva. So is Ylva.
Karin löser korsord som vanligt. Karin (Ylva's sister) solves crossword puzzles as always.
Dags igen/Back to it
Nu ska reglar och takskivor bort. Bolts and ceiling boards will go.
Lite välriktat våld löser de flesta problem. Some well directed violence will solve most problems.
Nästan klart/Almost done
Av skilda skäl gör rivningspatrullen anhalt i avvaktan på beslut om fortsättningen. Men efter ytlig städning så ser man hur mycket bättre rummet har blivit. For different reasons the tearing down-patrol makes a halt to wait for decisions about the next steps. But after a superficial cleaning you can see how much better the room has become.
Kulturellt avbrott/Cultural intermission
Idag bär det iväg till Gudmundstjärn istället. Där finns ett skogshemman som anlades 1778 och som under flera generationer fungerade som ett helt självförsörjande hushåll fram till 1944, då det såldes till kommunen. Nu är det ett välhållet byggnadsminnesmärke mitt i ett naturreservat. Bilder därifrån hittar du i spalten till vänster.
Kvällsaktiviteter
Utan dator inget liv? Sigge måste kolla e-posten eller så. Han kör så det ryker.
Och någon måste blogga, typ Ylva, liksom.
Byggstädning
Röjning. Christer som bor tvärs över vägen kommer med kraft i både arm och traktor för att hjälpa till i eländet.
Det är ju inte precis hushållssopor vi talar om. Både Christer och Sigge får tära på energiförrådet.
Karin kollar att det går rätt till, så där lite von oben, från det rensade rummet.
Det här är vad hon ser. Fantastiskt arbete gub... grabbar!!!
Rensat och rent från bråte. Norrgaveln, med den typiska obalansen för medelpadshus, ser ut som från början.
Ut på sjön
Vi ledsnar på dammigheten i Arklo och avsaknaden på strategi och drar norröver. I närheten av Kramfors sjösätter vi "havets drottning" (nåja...), She´ hope (är det ett namn?!), en Fjord 21 från 1974 med en motor från 1996.
Vi packar båten med en massa onödigheter...
... kollar att allt är som det ska...
... och så är vi på väg!
Adjö till hemmahamnen Frånö.
Sandslån för tankning
Första anhalt blir ca 7-8 distansminuter från Frånö. Sandslån var Sveriges största timmerskilje (sortering på älven) under timmerflottningens sista tid. Ångermanälven var den sista älv det flottades på. Sandslån är också känt för gigantiska gäddor. Men vi är här bara för att tanka.
Tankstationen stängd! Sigge telefonerar. Och får svar! Utryckning på gång.
Pierres båt
I väntan på bensin blir vi inbjudna att titta på Pierre Hedqvists fina Pettersson-båt från 1931. Han tog över den i gott skick efter sin farfar i Piteå för ca 4 år sedan och har sedan dess lagt ned sin själ i den. Piteåbor stod med banderoller, "Du stjäl vår själ!", den dag han hämtade den. Båten lever, var lugna Piteåbor!
Pierre är en bekanting till Sigge sedan 13-årsåldern. Han är gammal tävlingsseglare och efter en sejour i Stockholmstrakten bor han nu i Sandslån och ägnar sig åt båtliv med den professionelles hand.
Tanken full
Till sist kommer undsättningen, Börje rycker ut, trots bröllop på bygden, med rätt tankarstationsnyckel och ser till att vi får något att köra på.
Broarna
Vi passerar Sandöbron...
... och Höga Kusten-bron.
Lövvik
Vi siktar på Lövvik, en liten gästhamn öster om Höga Kusten-bron.
Lövviks gästhamn, servicehuset. Allt man kan begära.
Nu ligger hon här, havets drottning (nåja) i ensamt majestät. Det varar inte länge.
Här ligger också till exempel Leia, Säffle 1974. I skick som ny.
Leias ägare heter Erik och Anita och kommer från Söråker.
Lövviksgrogg.
Vi kommer i väldigt trevligt samspråk med Pär och Eva från Enånger - och blir bjudna på en sen, mycket sen, middag. Den tackar vi för!! :-)
Salut! Le bateau!
Så småningom anländer "Lady Hamilton" (a k a Sesame). Skeppare Urban rattar säkert, matros Anette sköter resten.
"Vilken pärs!" Urban berättar hur kylvattenbehållarens lock gick till väders (snuskvatten över hela hytten) under självaste sjöresan till Lövvik. Anette har svårt att hålla sig för skratt.
Trots detta får sjöfararna angöra bryggan. Skeppshunden Viggo (världens snällaste) kommer sedermera att skrämma sansen ur gossen Lukas, han med flytvästen. Inte Viggos fel.
Titt ombord Lady Hamilton (a k a Sesame). Det mesta verkar väldigt okej.
Så frampå kvällen är skepparn och matrosen mer än välkomna på Lövviksbryggan. Hm. Ja, ni vet. Som om någon skulle bestämma där...
Lokalt tjo och tjim, Lövvik
Byaföreningen, som sponsras av Tomas Ledin, ordnar med jämna mellanrum lustifikationer i den gamla Godtemplargården. Just nu inträffar trubadurafton med Thomas Järnankar från Härnösand vid klaviaturet. I själva godtemplarsalen spelar Strixz, dansbandsmusik. Det förbigår vi med tystnad...
...för Thomas från H-sand får fötterna att röra på sig. Snacka med Åke från Vallentuna som spelar luftgura med kryckan! Så ska det låta!
Vädret
... har inte varit på vår sida än. Som denna bild från Höga Kusten-bron kan íntyga.
Avfärd... tror vi
Vi bestämmer oss för att lämna Lövvik för att hitta ett ställe med bredbandstäckning (bloggandet kräver sitt). Glada i hågen och med sol som omväxling ställer vi kosan mot... skit samma, efter 150 meter slocknar motorn. Bränsletillförselproblem. Räddningen inträffar i form av Pekka och Urban som drar oss tillbaka med gummijolle. Sjöräddning när den funkar som bäst.
Kyrkoherde Pär räddar inte bara själar utan även skeppsbrutna. Urban och Pekka räddar livhankarna.
Båtgranne och till professionen bilmek rycker in: superhyvens Nyman. Han fixar biffen! Tusen tack för det. Hoppas frugan fick äta middag före kl 21.
Till sist, efter många (mer eller mindre) kloka kommentarer från publiken och mycket skruvande från Nymans sida, så går den! Yippee! Vi åker.
Nyadal
Vi far till Nyadal, där vi är ganska säkra på att få bredbandstäckning. Inte världens mest pittoreska. Men det funkar. Tid för planering.
Som sagt, vi har inte riktigt vädret med oss. Visionären i sällskapet funderar över hur de fortsatta äventyren ska se ut.
Ylva vill bara ha sol och bidrar inte särskilt mycket till visionerna.
Vi bestämmer oss till sist för att fara tillbaka till hemmahamnen som hastigast för att bunkra förnödenheter (som cash och mat). Adjö till Nyadal för nu...
Frånö 2
... och hej igen till Frånö. Solen tittar faktiskt fram sporadiskt.
Livsviktiga utensilier har införskaffats. Typiskt dem som inte tänker efter före.
Kylskåpet får sitt också. Vi kommer att överleva.
Åter ute i världsarvet
Bunkrade ger vi oss ut på sjön igen. Storön till höger.
Berghamn
Vi landar i Berghamn, som har fem gästplatser, torrdass, havsnära bastu och lugn och ro.
Här saknas inte det pittoreska och inte heller färsk fisk-försäljning som försiggår i sjöboden därborta. Världens enda laxautomat.
Kvällen lägger sig och naturen kryper ännu mera inpå.
Solen!
Den finns i Berghamn. Bara så ni vet.
Energibehovet styr...
... så vi lämnar Berghamn som inte har el för gästerna och landar åter i Lövvik.
Kristians båt
Där blir vi denna gång granne med skönheten Lady Theresa.
Ägaren är också en skönhet, Kristian Åsander.
Del av Lady Theresas innanmäte. Kristian har lagt ned många timmar på henne och hon är i ett perfekt skick. Hon är dock till salu och vårt enda bekymmer är att Kristian säljer henne för billigt.
Pinja
Granne på andra sidan är Pinja, som är på väg söderut efter Ulvöregattan.
Skipper är Per-Inge Södergren från Juniskär. Han tävlade tillsammans med sin son Niclas. Per-Inge är veteran i sporten. De över 20 gånger han deltagit i Ulvöregattan är en sak, därutöver har han representerat Sverige i VM och förstås varit med i en massa SM.
Och i år vann Per-Inge med son NorrlandsMaraton vid Ulvöregattan, vilket den maffiga pokalen vittnar om (rätta oss om vi har fel om namnet på deltävlingen). Regattan var tuff detta år; hård vind, mastbrott, deltagare som bröt p g a förhållandena... Passagerarfartyget Ulvön gick på grund, bara en sån sak!
Avsked
Vi har en kanondag i Lövvik, strålande sol och bra musik som strömmar ut från Lady Theresa. Vi besöks av en gullig familj som gillar fullkornsfralla. Men väderleksrapporten förutspår regn igen så vi packar ihop och far inåt Kramfors.
Landkänning igen
Nästa stopp blir i Johns och Britts sommarstuga, som ligger strax utanför Kramfors vid en idyllisk liten sjö.
När vi kommer dit är detta utsikten, vackert så man ryser. Senare på kvällen regnar det, men även det är mysigt under tak.
Dimman lägger sig under natten.
Kulturellt avbrott 2
Vi far in till Kramfors och hämtar upp Sigges mor och far. Dessa figurer önskar trevlig resa för nu ska vi åka till...
... Mannaminne!
Muséer, värdshus, konstutställningar, konferensanläggning... allt ett resultat av en idé och stark hängivenhet till projektet hos konstnären Anders Åberg och hans fru Barbro.
Mannaminne började byggas 1980. Nu finns 54 byggnader, varav några med utländskt ursprung. Syftet är att visa hur allt hänger ihop; historien, tekniken, influenser från när och fjärran. Britt, Sigge och John studerar en tvättmaskin modell äldre.
Utsikten över Häggvik från Mannaminnes Dragspelshus lämnar inte mycket att önska. Sötvatten närmast, salt bakom åkrar och ängar. Fler bilder och länk till Mannaminne finns i spalten till vänster, numera rätt högt upp.
Ömsom regn, ömsom sol
Tillbaka i stugan igen får vi både regn och åska.
Men rätt vad det är tittar solen fram så att Sigge kan sitta på bryggan och filosofera över en kopp kaffe.
Vänskapsvisiter
John och Britt kommer på middag. Det serveras Coq au Vin.
Sigge träffar en harpalt.
Ylva träffar en geting.
Morgonstund
... har guld i mund. Stugutsikt kl 05:50.
Basläger 1
P g a osäker väderprognos och Ylvas knubbiga getingansikte återvänder vi till Arklo. Vrålåket får stå utanför härbret och vagnsboden en stund.
Där kommer Sigge i trevligt samspråk med Wilma, som har sommarlov, delvis tillsammans med mormor Ingrid.
Under tiden har Emrik, med hjälp av Ingrid, plockat en fin bukett blommor.
Framåt kvällen ser Ylva ut som en väl påpucklad Mike Tyson i nyllet, p g a getingsticket. Bättre fokusera en vackrare skapelse, som t ex mjölkört.
Mer arbete?
Ingrid och Sigge sonderar skrotläget inför en eventuell tipptripp.
Men i tillfällig brist på släpvagn kan Sigge ta igen sig på kökssoffan, likt Kronblom, istället.
Indalsälven
Under nästan en vecka har Ylva administrerat äldre anhörig och Sigge mestadels löst korsord. Först idag, första riktiga sommardagen, tar vi oss ned till älven, till Christers stuga.
Sigge kollar om älvvattnet är varmt nog för ett dopp. Det är det sällan eftersom Indalsälven har sin upprinnelse i jämtländska fjällsjöar.
Varmt nog! Fotografen stannar dock på bryggan. 17-18 grader.
Klockan 10 på kvällen från Christers stugveranda. Rätt ok, om man säger så.
Väder!
Plötsligt ínträffar tropisk värme! Vi drar till båts igen, packar denna gång med mest bra-att-ha-grejor.
Fröstland
Vi ställer kosan mot Fröstland, en bit upp längs Ångermanälven, där Roger och Maggan bor. Roger gör plats vid bryggan.
Efter fotvandring upp från bryggan landar vi på värdens altan och blickar tillbaka. Det är svårt att tycka synd om sådana som har den här utsikten från köksfönstret.
Vi äter middag tillsammans med Roger och hans son Marcus.
Urban och Anette dyker upp som hastigast, i jakt på en länspump.
Sedan är det dags att klä sig som folk och ta med sig diverse oumbärligheter ned till båten. Nu ska den gå tvärs över Strinnefjärden i viktigt ärende.
Mer lokalt tjo och tjim, Lockne
Färden (ca 3 min) går till Lockne, tvärs över fjärden, och bygdegårdsfesten där.
Där träffar vi, precis som förra året, en trevlig prick vid namn Göran Häggström som bor alldeles intill bygdegården.
Frampå kvällen ansluter Maggan som jobbat ända till nu. Alla som spelat på Dannero ikväll kan vara säkra på att det gick rätt till.
Och Roger blir så nöjd och glad.
En ny dag
Det var inte samma drag i bygdefesten i år som förra året. Det har det goda med sig att vi vaknar i så god tid att vi kan njuta av utsikten över Strinnefjärden, nästan åt Rogers och Maggans håll men inte riktigt, i morgonljus.
Sandslån igen
Vi behöver tanka och far upp till Sandslån igen (det är inte tätt mellan bränslepumparna i Höga Kusten).
Där kan vi beskåda skeppet Styra från Styresholm (se länk uppe i vänsterspalten) och få reda på att "Nej, något bränsle går inte att få". Han som kör tankbilen har 1) blandat bensin och diesel i tankbilstanken, så han kunde inte leverera när det var sagt, 2) lovat att fixa det och leverera ungefär på stört, 3) uteblivit och inte uppfyllt sitt löfte till hamnföreningen, 4) stängt av sin mobiltelefon. Snyggt jobbat. Vi åker därifrån med riskabelt tom tank.
Pierres båt II
Före dess hinner vi växla några ord med Pierre som gör klart för att gå ut med Siesta.
Vi passerar Pierre & co i Siesta på väg ut mot kusten.
Utåt Höga Kusten
Vi stannar i Frånö för att tanka med hjälp av dunkar och fortsätter sedan utåt. Vi tänker övernatta i Nyadal, som inte är något trist litet samhälle där inget händer.
En promenad under Höga Kusten-bron för oss till Höga Kusten-hotellet.
Där äter vi en riktigt bra middag i kvällssolen. Ylva får en nära-döden-upplevelse med Robert Linds skylt i bakgrunden. Alla som kan sin Malte Lindeman vet vad det innebär.
Dagen går mot natt.
Vi sitter i sjön
Nästa morgon vill vi lämna Nyadal men det vill inte båten. Så Sigge handlar fika i den gigantiska livsmedelsaffären...
... för att få ork att mecka lite med motorn.
Framåt 4-tiden är motorn fortfarande livlös, liksom alla batterier. Så vi ger upp och tar en whisky istället.
Och roar oss så gott vi kan med andra saker. Uppladdning över natten ska nog få ordning på det hela.
Björkudden
På kvällen promenerar vi till denna vackra plats, Björkuddens Hotell & Restaurang. Där äter vi en riktigt god middag (scampispett och lammfilé).
Mot havet
Ingen förstår varför eller hur, men nästa morgon startar motorn igen. Vi sätter fart utåt havet och passerar nedanför Höga Kusten-hotellet där vi åt middag häromkvällen.
Efter Ångermanälven tar vi av norröver, ser Skuleberget därborta i fjärran.
Barsta
Framemot sena eftermiddagen anländer vi till Barsta, gästhamn och camping. Därifrån går turer med båten Ronja till Högbonden (Sveriges högst belägna fyr) för de hågade. Skepparen heter Kalle.
Vi är inte hågade, utan lägger till intill ett betydligt större fartyg som hör hemma på platsen.
Och får oss lite eftermiddagsfika i form av nyrökt, lokalt infångad, sik.
Skutskepparn
Senare promenerar vi upp till restaurangen Skutskepparn, som serverar suverän middag - vi äter givetvis fisk - och denna utsikt.
Där träffar vi Agneta och Göran Vettersand, som är hemma i Sverige på semester. De bor och arbetar i Mozambique sedan ett antal år (Göran jobbar förstås även på semestern via telefon; självklart heter företaget Ericsson...). Agneta har rötter i trakten, Göran är ursprungligen från Gävle men har också tidig anknytning till Ångermanland.
De har, förutom maten, en egen anledning att besöka Skutskepparn. Vår mycket trevliga servitris är nämligen deras sommarjobbande dotter. För övrigt är alla i personalen på Skutskepparn väldigt trevliga!
Kvällskvisten tillbringas i samspråk med besättningen och tillfällige besökaren Dick (t v) på intilliggande seglaren NonStop från Härnösand. Skål på er!
Mjältön
Morgonen därpå startar båten. Det tog några eder men nu tror vi att hon är på vår sida så vi drar ytterligare norrut till norra sidan om Mjältön, där det finns en vacker och enskild vik. Efter lite fixande och trixande hittar vi till sist ett bra ställe - det enda stället - att angöra.
Här råder lugnet och friden. Här stannar vi ett par dagar. Kan någon undra varför?
Kvällens aktivitet.
Morgonens aktivitet. Den upprepas under dagen, det är ett härligt sommarväder!
Dagen går och nästa morgon bereder vi oss på att fara ifrån denna hjärtans naturnära plats.
Skeppsbrott
Båten är dock inte så god vän med oss som vi trodde. Hon startar inte. Sena eftermiddagen är vi fortfarande kvar. Rester i kylen och en halvliter dricksvatten.
Och så klart börjar det regna. Tur, för nu måste vi börja samla färskvatten. Otur eftersom det regnar in i båten.
Vad gör man? Återgår till sin bok och någon enstaka nöt, nu under kapellet förstås, och hoppas på att motorn ska hinna "avsura sig" (?) och starta i morgon.
Räddningen
Äh, inte f-n! Båten startar inte nästa morgon heller. Bara att ringa efter undsättning. Efter ett tag dyker räddningen upp, denna gång i form av Johnny Nylander, som rycker ut från Trysunda, i sin Bayliner Trophy 2860.
Vi släpper landförtöjningen och ligger bara för ankar så att Johnny kan glida upp bredvid. Det är bara att koppla på bogserlinan.
Johnny bogserar oss i riktning Köpmanholmen.
Vad kan man göra, på efterkälken som man är, liksom? Vi tar en kopp kaffe.
Köpmanholmen
Infart Köpmanholmen, nära gästhamnen.
Förtöjda i civiliserade trakter. Sigge och Johnny diskuterar båtar och motorer, i synnerhet en särskilt trilsk motor. Vi väntar på Salvatore, Köpmanholmens välrenommerade båtmek. Johnny hjälper oss att tanka dunkledes.
Frälsaren
Salvatore kommer, kastar ett säkert italienskt öga på motorn, kopplar på sin batteriladdare på 40A, skruvar ur ett tändstift... Inget mer. Motorn startar, på sju cylindrar. Fatta det??!! När vi ska betala för alla goda tjänster upptäcker Sigge att hans plånbok är borta. Vi letar igenom hela båten men icke. Blev den kvar i Barsta där vi var för fyra dagar sedan??
Stormigt återtåg
Nytankade slipper vi gå till Ulvön. Istället siktar vi direkt på Frånö istället. Vi råkar ut för hög sjö. Vågor på ca 3 m mellan dal och topp. Båten, som är planande och i detta läge MYCKET liten, orkar knappt uppför vågorna, trots sina 200 hkr. Här får ruffhäxan sitt elddop som sjöfarare. Hon är ytterligt tacksam för att skepparn kan sin sak. Och att båten faktiskt är en båt som funkar i sjön, oavsett problemen med att starta motorn.
Sjöarna slår in högt över båten och det blir en resa där skepparn får jobba kolossalt för att hålla oss på rätt köl. Ruffhäxan håller mest i sig och är rädd. Vi (främst ruffhäxan) bestämmer oss för att gå in i Barsta för rast/vila istället för att gå hela vägen. På plats vill vi meddela oss med omvärlden - vi lever! - och konstaterar att Sigges telefon fått i sig ca 1 liter sjövatten. Kortslutning. Typ.
Skutskepparn igen. På land, inomhus utan regn och det gungar inte alls. Skönt. Ingen har dock sett skymten av någon bortglömd plånbok.
Adjö sjön, för nu
Tillbaka i Frånö, vi lastar ur, vädrar och så vidare. Vi tänker lämna sjölivet för säsongen. Och den förlorade plånboken behagar dyka upp! (Vem 17 har lagt den bakom fendrarna på babords sida innanför passagerarsätet?)
Tillknäppt ligger hon där. Vi hatar henne, fullständigt obekväm som hon är. Vi älskar henne, fullständigt sjösäker som hon är.
Tryggheten
Vi landar i sommarstugan igen. Total stillhet. Telefonen som legat på tork i ett dygn vaknar till liv. Sigge kan meddela nära och kära att han fortfarande är att räkna med. Får reda på att vi har en vattenläcka i badrummet hemma i Tyresö. Hm.
På hemväg
Informerade om vattenläckan känner vi oss tvungna att återvända till Stockholm i förtid. Vi stannar till inne i Kramfors hos Britt och John på kaffe och kolossalt smaskigt fikabröd. Där är även Åke, Sigges farbror (i blå pikétröja) och hans son Hans, Sigges kusin (i svart T-shirt) som kört upp med MC - HD förstås, vad annars?! - från Åstorp i Skåne.
Vi mellanlandar förstås i Arklo för att plocka upp alla verktyg o s v. Plötsligt knackar landskapsarkitekten Ove Johansson på tillsammans med Siw och Fanny Nordell. De inventerar resterna av fruktträdgårdar (och även icke inhemska träd) i bygden för att se om det finns några reminiscenser kvar efter kyrkoherden Lars Bergström som kom till Indal 1855 och då anlade vad som blev Norrlands främsta fruktträdgård.
Upprinnelsen är en kurs på hembygdsgården, "Det gröna arvet", där Ove var kursledare och Siw var den som höll ihop alltihop. Siws dotter Fanny fotodokumenterar de pågående inventeringen ute i bygden.
Med en landskapsarkitekt i krokarna kan vi ställa frågor om andra träds hållbarhet. De två sibiriska tallarna t ex. Och som här, den lutande pilen utanför lagårns ('ladugårdens' på rikssvenska) mjölkkammare.
Packat och klart
Nästa morgon åker alla verktyg och övrig packning in i bilen igen inför reträtten till storstan.
Stockholm
Det är varmare i Arklo än på Essingeleden. 12 grader och regn. Och detta är den 5 augusti...
Hemma i Tyresö
Innanför dörren möter vi denna syn, golvet mellan hall och kök.
En trappa upp, rakt ovanför, ligger badrummet, som det har läckt ifrån. Där ser det ut så här. Kristin, Sigges dotter, har haft fullt sjå med att hålla så torrt om möjligt.
Väldigt mycket sjå! Resterna av insatserna ligger på altangolvet på tork. Dessvärre kom en störtskur... Nu har vi i alla fall tätat värsta läckan.
Stockholmsnöjen
Vad gör man en dag med halvtrist väder i Stockholmstrakten då? Tar bussen in till stan kanske.
Och sedan tunnelbanan från Gullmarsplan.
För att landa på turistfällegatan Västerlånggatan i Gamla Stan. (Någon behöver klippa sig.)
Vi tar en öl på Järnet med denna kända fasad som utsikt.
Och äter middag på favoritrestaurangen Samborombon, där Sigge får en grappa till cigarren.
Bar hoppin'
Sedan ett kort stopp på Skeppsbar, som ligger på Skeppsbron, som sig bör.
Där finns en massa att välja på.
Sedan vinglar vi till detta kända ställe.
Där är det fullt ös med ett riktigt bra coverband!
När bandet spelat klart tar vi oss en trappa ned, där musiken är technotristare men där Sigge får ett bra span.
Trädgårdsarbete
Altankrukorna ser rätt trista ut efter semestern. Liksom den mycket lagom stora gräsmattan. Men krukorna är enklare att fixa i all hast. Nu gäller det bara att fylla på dem med något. Dessvärre är ju semestern slut nu...
Det bara regnar och regnar... det är inte ens att tänka på att använda grillen.
Uppåt igen
Vi far upp till Arklo igen, där är det trevligare sommarväder. Maggan och Roger kommer på besök och gör ställets "grand tour".
Så småningom hamnar vi i uterummet.
Ulla och Christer ansluter och så blir det grillat, för i Arklo kan man grilla.
Mot Kävsta!
Vi tar en lång promenad, delvis genom täta grönsaker, till Kävstabron. Tur att Roger är upplyst.
Där, på campingen, spelar ett riktigt bra coverband – Östrands Scandal Beauties. Fast de var bättre förra året...
... men det blev ett hyfsat ös även i år. Christer och Ulla dansar.
Likaså gör Maggan och Sigge.
Natt
Sedan går vi hela mörka vägen hem igen.
Sen revelj
Under natten och påföljande dag dyker Ylvas kusinbarn upp från när och fjärran. Isidor, Emrik och Wilma kräver fotbollsmatch, Sigge ställer upp fastän hjärtinfarkten är nära.
Bronwyn och Engla tar det lite lugnare.
Årets första surströmming
På eftermiddagen far vi längre uppåt. Roger har bjudit in oss till vänner i Härnösand som har surströmmingsskiva/-gårdsfest. Medhavd Calvados ska presenteras.
Det är en jättetrevlig tillställning med inhyrd trubadur. En av värdarna, Perka, till höger.
Fler och fler ansluter sig till musikanterna. Vid dragspelet vår andre värd, Kenneth.
Stämning...
Musiken är verkligen bra, det blir riktigt stämningsfullt mellan varven.
Sigge blir så rörd, så rörd...
Roger gör ett bejublat framträdande, sjunger "Mårten Gås" bättre än roadien Berka.
På natten dyker Perka upp i helt annan skepnad – den bluesmunspelande skotten. Eller så.
Sista rycket
Närmast som ett desperat sätt att behålla sommaren blir altankrukorna uppiffade igen. Men inte alla, någon måtta får det väl ändå vara.
Vi far till Visingsö...
... sista helgen i augusti. Men berättelsen om det ligger på vår vanlighetsblogg: http://siggeochylva.blogspot.com.
